2001-11-18; 13 år av saknad.. Älskade pappa, du lämnade oss på tok för tidigt! Jag saknar dig oändligt och jag önskar så att du fått träffa mina barn, min Erik, fått se vårt hus, fått se mig förverkliga drömmar..
Saknaden är extra jobbig i år, men jag känner att du finns hos mig! ?

.. är du över snart? Ge mig mitt liv tillbaka.. Utan mina barns kramar och leenden skulle jag inte överleva denna mörka månad..

När allt är uppåner, känslorna i botten å tankarna i himlen.. Då, just då.. kommer den underbaraste lilla pojken, lägger sina mjuka runda armar runt min hals å säger "Älska dig mamma!".. just då, ger han mig livet åter, just då kan jag andas igen..

Då, i det där ögonblicket man känner två små händer dra i byxbenet, man möts av ett nästan tandlöst leende, ett hår som spretar åt alla håll pga smör, och två små armar som sträcker sig för att komma upp, just då, när hon borrar in ansiktet i min hals, ger hon mig kraften att fortsätta, att andas..

Utan Melissa och Elias skulle jag ha grävt ner mig totalt detta år..
Jag klarar inte ens av att se datumet på mjölkförpackningen utan att luften går ur mig.. Äckliga, mörka, döda november..
Det är värre i år.. Mycket värre..