Jag och Elias har lite extra morgonmys, då vi missar nattningens mys tillsammans ikväll <3

Idag har jag varit en utvilad mamma! :) Elias somnade själv i vaggan igår strax efter kl 21.. Han vaknade när jag lade ner honom efter kvällsmaten, men jag gav honom en puss i pannan, sa godnatt och släckte lampan.. han låg och pratade i kanske 10 minuter, säkert med kompisarna som hänger ner från taket.. sedan vart det tyst, och då hade lillen somnat själv igen :) stolt mamma!

klockan fyra inatt drömde han mest troligat nå dumt, för då gnällde han lite, i sömnen tror jag, för han sov då innan jag hunnit få av mig täcket ens.. sedan vaknade jag 07:50 av en liten kille som var glad, låg å pratade med kompisarna sina och när jag tände lampan och tittade över kanten på vaggan möttes jag av världens leende :)

Nu sover han igen, och när jag satt här med honom sovandes i famnen insåg jag att imorgon är första gången jag inte ska natta honom.. Visst har Erik nattat honom nån gång när han varit hemma, men allt som oftast så äre jag som ger kvällsmålet och sedan lägger ner honom för natten..

Jag har verkligen inte varit ifrån honom många gånger, och inte har det varit någon längre stund.. Jag och Erik var iväg och åt en gång, och handlade en snabbis, tror vi var borta högst en timme och det bara kliade i kroppen på mig å jag ville bara åka tillbaka och hämta upp honom.. Inte för att jag inte litar på hans farmor, för det gör jag.. Men jag tyckte det var jättehemskt.. :(

Imorgon ska jag på en julkortsträff på byn, mellan 18-21.. Det innebär att jag kommer vara ifrån hjärtegrynet i nästan 4 timmar.. ooh, jag har redan nu dåligt samvete och funderar på att avboka.. denna träff innebär att jag "missar" min och Elias mysstund, som jag verkligen älskar, på kvällen med amning, kramar och nattning.. :/

Erik kom ju inte hem ikväll som det var tänkt, utan imorgon på morgonen.. Så Elias kommer ju få vara med sin pappa imorgon när det är dags att sova..

Jag vill verkligen gå på den här träffen, men just nu skriker kroppen "neeeeej, stanna hemma!".. nog vet jag att det kommer gå jättebra för Elias å hans pappa, och jag vet att jag nån gång måste "lära" mig att vara ifrån honom lite längre stunder och få lite "Ida-tid".. men AJ så svårt det är, och ont det gör.. :( hur har ni andra gjort?

näe, nu ska jag krypa ner under täcket och lyssna på lillens andetag.. älskar att somna till det ljudet, oh så underbart! för man behöver då verkligen inte kolla om han andas, det hörs ;) mysigt! inga snarkningar än, och det är nog pappan i huset glad för då han verkligen inte klarar av snarkningar ;) haha..

nattinatt och sov gott..

pusspuss

Idag har vi varit på kalas och firat faster Johanna och Eriks farmor som båda fyller år idag..

Grattis grattis! :)

Älskar bilden på Elias och Johanna, busungen <3

Mys med mamma i soffan.. Men Elias blir ibland arg om han inte får se tvn.. Som tur va sa bvc att det inte är nån fara eftersom han sitter så långt ifrån.. Och vad han ser är färger och rörelse, inte undra på att lilla sjöjungfrun var så fin att titta på :)

Takida ska uppträda på Brista City när vi är där nere, så nu har vi peltor-träning här hemma :) Inga protester än så länge..

Och med tanke på all rallycross lillen ska kika på till sommaren äre ju bra att vänja sig vid kåporna i tid :) Ååh, Höljes 2013, jag längtar redan! :)

Det här blir ett långt inlägg, fyllt av tårar och känslor..

- - -

Det här med amning.. för mig är amning något vackert, ett samspel mellan mor och barn.. jag har alltid velat amma, alltid hoppats att jag skulle få chansen att amma mitt barn..

under graviditeten så försökte jag tänka att det här ska funka, amma amma amma amma.. vi hade köpt hem så vi hade 2 flaskor, men jag tänkte nog aldrig att vi skulle använda dem till ersättning då vi köpte dem, snarare att vi skulle ha dem bara för att.. eller tills då det var dags för välling..

jag har aldrig förstått de som väljer att inte amma, och jag förstår det inte än idag.. för mig är det vackert!

Och en självklarhet, OM MAN KAN!

men tyvärr funkar det inte för mig, och det är faktiskt en stor sorg som jag försöker att inte visa för alla andra..  något jag bär inom mig..
jag känner mig verkligen som en otillräcklig mamma som inte kan ge min son mat på det mest naturliga sättet..
och jag kan inte låta bli att tänka på att om han blivit född får några 100 år sedan hade han mest troligast inte överlevt..

Elias tog bröstet jättebra direkt på förlossningen, vi ammade i 1,5 timme och sedan somnade han tryggt i sin pappas famn.. när vi kom över på BB sov vi en stund, för att sedan sätta igång att amma igen.. sköterskorna kom in och berömde att han tog bröstet så bra, jag bad dem kolla gång på gång att allt var rätt, för jag ville verkligen att det här skulle funka!

den dära dagen på BB ställde vi i princip klockan, han skulle äta var tredje timme, och minst 20 minuter per bröst.. började han på höger bröst ena gången, skulle han börja på vänster nästa gång för att få ut den där feta råmjölken ordentligt.. när natten kom skrek han bara.. vi ammade 2 timmar i streck, han sov en kvart för att sedan skrika å amma i 2 timmar till..
så här höll vi på hela natten, men jag hade ju läst om att det var så, för att mjölken skulle rinna till.. personalen sa jag skulle låta han suga så länge jag tyckte det var okej, och det inte gjorde ont.. jag smörjde bröstvårtorna varje gång han byte bröst, och lyckades undvika sår..

eftersom vi fick dela rum på BB då det var många som födde samtidigt, valde vi att åka hem tidigare.. Elias föddes natten mellan måndag och tisdag, de ville vi skulle stanna till torsdag men vi valde att åka hem redan på onsdagen då vi kändes oss stressade av att dela rum..

de vägde Elias innan vi skulle åka, och han hade då gått ner från 3835 till 3500 nånting.. de påpekade att vi skulle se till att han åt var tredje timme..
vi hade återbesök på torsdagen, han hade fortfarande inte gått upp något, utan gått ner lite till.. ingen bajsblöja än..
även fredagen hade vi återbesök till Sunderbyn, lillkillen åkte 35 mil på 3 dagar då vi har 7 mil till sjukhuset..
även detta återbesök hade han inte gått upp något, läkaren var nonchalant och sa att nu borde han faktiskt ha bajsat en blöja med "vanligt" bajs.. men icke..

när läkaren hade gått såg barnmorskan hur jobbigt jag tyckte det var, hon bad mig sätta mig ner och amma så hon fick se.. Elias skrek, slogs å vägrade ta bröstet.. jag kände paniken stiga i kroppen och tårarna samlades i ögonen..
jag bytte bröst och då tog han, redan då visste han att höger bröst är mitt favvo, vänster struntar jag helst i.. barnmorskan tyckte han tog bröstet jättefint, och han svalde bra sa hon, så det betydde ju att det kom mjölk..
men hon ville vi skulle ringa bvc och boka en tid på måndagen för en ny vägning..

vart helgen sedan tog vägen har jag ingen aning om, Elias skrek konstant, jag amma amma amma amma amma.. vi sov i soffan tillsammans i de mest konstiga ställningar, så fort jag rörde mig så vaknade han.. Erik fick se till så jag hade en vattenflaska och telefon inom en armlängds avstånd så jag inte väckte lillen då han väl somnat..
vi amma, skrek å grät tillsammans..

måndagen kom, iväg på bvc.. jag var livrädd att de skulle skicka tillbaka oss till sjukhuset igen, att han skulle ha gått ner ännu mer.. och det var fortfarande inget plus på vågen..
hon bad oss komma tillbaka på tisdagen, för det kunde ju skilja mellan hennes våg och den på sjukhuset..

vi åkte hem, ammade ammade ammade.. tillbaka på tisdagen, Elias hade gått upp endast 5 gram.. då kom orden jag bävade för.. ni får nog prova ge honom lite ersättning tills mjölken din kommer igång..
iväg på affären, köpte NAN 1 pulver..
åkte hem, jag satte mig för att amma och Erik steriliserade en flaska, blandade ordning 30 ml.. när han kom med flaskan klarade jag inte av det, tårarna flödade och jag har nog aldrig känt mig mer värdelös än i just den stunden..

Erik fick ge honom mat, Elias tog flaskan, sög som besatt, drack upp allt, somnade och sov i 3 timmar! detta hade aldrig hänt innan, han var nu 7 dagar gammal..
vi fick ganska så fort börja blanda 60 ml, han drack inte upp allt, men mer än 30..

sedan dess har vi ammat först och gett flaska sedan.. men när Elias började med att inte vilja ta bröstet när vi var hos folk eller ute någonstans där det vart en stressig miljö, så försökte jag börja styra dagarna så jag skulle vara hemma när det var dags för honom att äta.. om vi var hos nån annan eller ute på stan hoppade vi över amningen och gav bara flaska.. då det sedan var dags för nästa mål var brösten lite hårda och man såg hur han nöjt av att få suga..

men nu de senaste veckorna har jag känt hur brösten mer och mer sällan blir hårda, och redan från början såg jag att han bara svalde de första minuterna vi ammade, för att sedan bara suga för att suga.. Elias släpper bröstet, slår å blir arg, det kommer inget.. sedan han började sova hela nätter har mjölken minskat mer och mer..

nu de senaste dagarna har jag ammat morgon och kväll, samt på natten om han vaknar och vill ha mat.. men nu ikväll märkte jag att brösten inte hårdnat det minsta, och då har vi inte ammat sedan kl 9.30 imorse..
självklart vet jag att när jag ammar mer sällan så minskar produktionen, men vad ska jag göra när han bara blir arg?

jag kan inte skriva det här utan att tårarna rinner, men det är nog snart dags att sluta amma helt.. Elias blir oftast bara arg eftersom det inte kommer något..

men det är så jobbigt.. jag har verkligen kämpat för det här.. även den perioden vi var tvungen att äta helt mjölkfritt så valde jag att utesluta allt med mjölk för att kunna fortsätta amma, jag vet att många hade slutat i denna situation, men jag kämpade vidare..

jag vill amma, men jag har inte nog med mjölk, och jag har inte haft det sedan start.. detta var en av mina största rädslor inför det här med barn, att inte ha nog med mjölk eller inte kunna amma alls..
att sedan behöva förklara det här för alla, att folk ska lägga sig i och fråga när vi ammar, om vi ammar, hur vi ammar, varför vi ger flaska.. herregud, fatta att det är jobbigt!

JAG VILL AMMA MIN SON, MEN DET LILLA JAG HAR RÄCKER INTE FÖR HONOM!

Till nästa barn vet jag.. nästa barn kommer inte behöva skrika och vara hungrig i en vecka innan vi börjar ge ersättning.. Jag kan faktiskt tycka att personalen på BB kunde ha sagt något tidigare, iaf gett oss en vink om att det kommer troligast att behövas..

Jag mår verkligen jättedåligt av det här, jag känner mig värdelös och otillräcklig.. Det spelar verkligen ingen roll vad nån säger, känslorna finns där..

Jag vet att ersättningen vi ger är bra, men i mina ögon kan inget vara bättre än bröstmjölken.. vi kvinnor är gjorda för att föda barn, och mata dem med våra bröst.. men uppenbarligen inte jag.. :(

Det går verkligen inte beskriva denna kärlek med ord.. Det kändes som hjärtat skulle spricka redan dag ett, och kärleken växer sig bara starkare för varje dag som går!

Vackra lilla son, mamma och pappas allt! <3

Visst vet ni att sova är skönt? ;)

Eftersom lillens mage inte alltid vill som vi vill, så började jag ge honom Sempers magdroppar igår.. Och om det var de som gjorde susen, om det nu verkligen kan verka så fort, eller om det bara har varit en bra dag för lilleman idag, det äre ingen som kan säga..  Men ooooj vilken skillnad! :D

Det har inte varit nå skrik alls idag, förutom då han berättat att det är dags för mat ;)

Det är så skönt för mammahjärtat när han mår bra.. det har varit en massa leenden, prat, bus och gos idag :) Jag röstar för fler sånna här dagar!

Nu äre bäst jag hoppar i säng jag med, Elias har sovit i en timme redan, jag som annars brukar gå å lägga mig då han gör det för att orka upp med honom.. Men natten som var sov han mellan 21-05, vaknade av att han låg å prata i vaggan och gav mig världens leende när jag tände lampan och han såg mig :) Sedan somnade han om vid 06.30 och sov till 09.30, så jag passade på att sova jag med :) Underbart!

Så det har verkligen varit en bra dag, enda minuset är att pappa Erik har jobb helg så vi får inte träffa honom förens på onsdag kväll till veckan.. :/

Nattinatt och sov gott!

Pusspuss