Uscha.. Idag är det tre år sedan min älskade morbro dog, tiden går så fort.. Tre år av saknad! Jag har nog inte riktigt förstått att han är borta..
Varje gång jag åker ner till Sundsvall så funderar jag på om jag kanske får tid över för att åka å hälsa på morbro.. Sen kommer verkligheten ikapp och slår omkull en.. Om jag ska besöka honom så är det en grav jag får gå till..
Jag vet att du finns där uppe, ser ner på mig och är stolt! Du är älskad och saknad morbro.. Ta hand om pappa så ses vi om ett tag! Kramar
Helena
12 september 2011 21:18
Jag är så ledsen för din skull och beklagar din sorg. han verkar varit en människa som varit mycket älskad av dig och en stor förebild.
ta med dig det i livet och han finns där på din axel varje dag:=)!!
kramiz
http://hea71.bloggplatsen.se
Ida Söderblom
12 september 2011 23:15
Tack Helena! många säger att tiden läker alla sår, men det stämmer inte riktigt.. :(
men som du säger, han finns alltid där med mig!
kramar!
Helena
13 september 2011 20:23
Tiden läker inte alla sår,men man lär sig leva med sorgen och kunna hantera den kanske,men minnena och saknaden finns ju alltid där,så är det för mig allafall...Min mamma so dog när jag var bara 10 år finnas alltid med mig och jag saknar henne varje dag och all denna tid har då inte läkt mina sår,de är fortfarande öppna men jag kan hantera dem mera nu
kramiz
http://hea71.bloggplatsen.se
Ida Söderblom
13 september 2011 22:03
ja, precis.. min pappa dog när jag var 15 år, 10 år sedan i november.. man lär sig hantera det men såren finns kvar..
kramar!